Borta en stund.....

Klockan var några minuter i 8 på morgonen, fredagen den 20 oktober. Det var kallt och det regnade.
För mig var det helt ovanligt att söka mig till ett kafé på stan tidigt på morgonen. Men jag var inte ensam för det var några Zontor till som sökte sig till samma kafé som mig, för nu provas ett nytt sätt att hålla styrelsemöte. Det var fredag, det var morgon och det var inte hos någon. Helt annorlunda och skoj samtidigt.
Jag fick en känsla av att jag var på resande fot, någon annanstans... borta från rutinerna... i en annan miljö... borta från det dagliga... Jag var först och jag hann drömma bort mig en stund...

Och så kom Susanne, sedan Camilla. Var Carina före Edith? Sist var Annika. Det ena leendet efter det andra värmde...
Vi köade att betala. Sedan var det att förse oss med mat från frukostbuffén.
Det kändes verkligen som om jag var på resande fot - semester, tjänsteresa... ja, långt borta.

Mötet kom igång fort. Det gäller att vara effektiv då vi har begränsad tid på oss. Agendan gicks igenom snabbt och diskussionerna avbröts ibland av skratt och sekundlånga tystnader för att fundera på vissa frågor.
Upplägget för kommande styrelse- och medlemsmöten tydliggjordes, status på aktiviteterna och medlemsärenden gicks igenom.

Ibland måste saker och ting kollas och dubbelkollas. Oftast sparas inte tid och energi att göra det. Tidigt på morgonen? Spelar ingen roll...
Carina slår ett nummer, byter några ord med någon på andra sidan telenätet. På ett par minuter har vi den information vi behöver för att kunna gå vidare med att samla in pengar till ett av våra stöd-projekt.
Agendan betades av, likaså frukosten.
Vem som ska göra vad antecknades allteftersom. Det som inte var gjort, det dåliga samvetet, avrapporterades och noterades också.
Vissa snabba avstämningar gjordes mellan vissa styrelseledamöter.
Och så var mötet slut...

Jag tittade ut, såg att det har blivit lite ljusare än när jag kom, men regnet har inte slutat ännu...
Frukostmötet var helt okey. Vi tackade varandra för morgonens möte och skyndade oss till arbetet.
Från kaféet gick jag och Annika åt samma håll på väg till vårt respektive kontor. Sedan skildes vi åt.
Jag blickade tillbaka till kaféet, sträckte på handen och kände på regnet, log och tänkte att jag var faktiskt borta en stund, en kort stund innan jag återgick till det dagliga....